Tro, hopp och kärlek!!
Jag som älskar att läsa andras bloggar... -fick en "egen"... och vad händer? Jo, läsandet är det ju uppenbarligen inget fel på men skrivandet... Stackars Gerd, min svenska lärare, som faktiskt trodde på mig och som gav mig höga betyg i skrivning i skolan... Å jag då, tjejen som satt hemma och skrev berättelser och historier på löpande band hemma på ön har nu till sin egna bitterhet insett att skrivning är jag uppenbarligen inget bra på...
Snacka om att såga sin gamla barndomsdröm om att bli författare med fotknölarna... Men, nu tar vi oss i kragen och skärper till oss... Bloggen ska fyllas!! :)
Detta är dock en sorgensdag, där tron på mänskligheten inte längre existerar, så jag tänkte kort spinna vidare på detta... Namnet på denna blogg är ju minst sagt ganska stark och är givetvis skriven med humor... Något svart sådan men ändå... :)
Nästan alla av oss har förutfattade meningar baserat på antingen något vi hör eller det vi själva ser... Men hade det inte varit så himla mycket enklare om vi bara kunde tro på varandra? Orden: "Tro, hopp och kärlek" borde vi damma av, putsa lite på och använda lite oftare!!
Attans vilken bra slutkläm jag fick till, i ett litet med ack så stort kliv i rätt riktning, för att gemensamt föra bloggen samt dess innehåll mot rätt håll, med en liten touch av vardagstråkeri...
// T
